#Mitt projekt

Har du en tekkie-historia du vill dela med dig av?

Nu är Flexo färdig. Så gick mitt projekt till

Good news everybody – Flexo är färdig! Inget skoj, Flexo är färdig o redo att börja göra vad nu robotar brukar göra?!

Det börjar med iden och att besluta sig att det här är ett projekt jag är nog motiverad att genomföra från början till slut. Med det menar jag helt enkelt att en hel skulptur i metall är ett jätteprojekt som kräver enorm motivation att slutföra. I projektet Flexo började idén faktiskt med fansen som såg och kommenterade brodern Bender. Den feedback jag fick har varit varm och fantastisk. Några kanske inte förstått att skulpturen av Bender är min egen tolkning av hur Bender ser ut om vi lyfter honom ur den tecknade fantasivärlden och över till oss i verkliga världen. Det är ju tråkigt att göra samma projekt igen, speciellt ett projekt som tog åratal att genomföra första gången som ni säkert kan förstå. Då slog det mig att Bender har ju för fasiken en brorsa, Flexo, som har ett pyttelitet pipskägg – och alltså är något HELT ANNAT! (lägg märke till ironin). Sen undrade jag väl litegrann om jag lärt mig någonting på vägen och om detta skulle påverka tidsfaktorn, alltså om lärdomen skulle göra projektet snabbare den här gången. Dessutom skrattade jag väl en del inombords att någon skulle vara så knasig att han gjorde detta TVÅ gånger istället för att slänga sig på nästa projekt istället.

Sedan skissade jag upp en ny robot (Flexo) på papper och klurade i tankarna på hur jag skulle föra över en version närmare den tecknade varianten till verkligheten. Jag bollade alternativ till delarna i huvudet, t.ex. alternativa fötter av stekpannor, toppar från gastuber, grytlock, VW bubbla fälgar mm. Funderade på om skulpturen skulle vara helt fast eller kunna animeras/rörliga delar delvis.

Hur skulle då lederna se ut, hur skulle de t.ex. gå trögt så att armarna kunde stannas i olika positioner etc.  Sen följde jakten på lämpliga delar, gärna alternativa delar med vilket jag menar att jag försöker hålla sinnet öppet för alternativ utifall jag inte finner det jag planerat, eller om jag rentavi snubblar över bättre alternativ till delarna. Det blir många turer och upprepade besök till samma platser för den delen för att få ihop material till ett projekt/en skulptur.

Dessa ställen får många besök under ett projekt

Cronimet
BDR
Stena
Kuusakoski
Privata skrotsamlare inom en 12 mils radie
Kompisars garage
Fråga på bensintappar efter tex gaspumlor/gasolpumlor som skall skrotas
Röda korset
Reprisen
Kupan
Myrorna
Affärer för förbrukningsmaterial, gångjärn, bultar, muttrar, vajer etc.

Det hinner lätt bli hundratals mil bilkörning under sökandet. Alla delar kostar en slant även på skrotarna, speciellt rostfritt eller om man har udda materialbehov som koppar eller högt värderat skrot.

Här börjar jag själva tillverkningen av projektet och några saker värt nämna. Jag bor i en lägenhet, en liten 2:a mitt i stan och har inget eget garage. Just när jag svetsar måste jag låna ett garage av någon som helst har en svets stående i garaget. Själva svetsningen är typ 1 % av arbetet. Resten, d.v.s 99 % är att söka grejer och framför allt slipa till alla delar. Slipa kan man inte göra i ett hemmagarage, det skräpar ned för mycket och är brandfarligt mm. Därför arbetar jag ur kofferten i bilen, d.v.s att jag släpar med mig en pianopall, en stol (eftersom min rygg inte tillåter att jag står många minuter) och en hög skarvsladdar. Sedan lånar jag en stickpropp av någon kompis ute på vischan.

(Jepp, betyder att varje dag jag slipar kör jag ut någonstans i hopp om att hitta någon strömplugg villig att lånas ut.)

Batteridrivna vinkelslipar är helt fantastiska, men det finns ett litet men, ett stort batteri typ 5,2A håller ca 15-20min kontinuerlig slipning så för längre slipningspass behövs ett lass batterier. Jag har även med mig en vinylmadrass typ en sån där ungarna åker på i skidbackarna på, strular ryggen ligger jag på mage istället och slipar (inget jag rekommenderar för nacken, haha).

För effektens skull har jag satt vinkelslipen i någon grej för att ni inte ska somna bakom ratten, så det är ”filmeffekter”. ALLTING är slipat utomhus eftersom jag har totalt slip-förbud i garaget jag lånar för filmsnuttandet i hopp om att ge er lite kvalite 🙂

Vi kan helt enkelt sammanfatta med att det är en karusell i repetitioner när jag omväxlande donar på och bygger eftersom och söker delar tills projektet är färdigt.

Hur jag sätter ihop alla delar

Att berätta hur jag satte ihop alla delar blir toklångt så måste jag försöka visa istället för att skriva. Därför har jag försökt filma snuttar ur processen och visa allt eftersom.

Vilka verktyg jag använt

  • Migsvets med gasflaska ”air liquide” (dvs den typ av svets som en tråd kommer ut ur och även har en gastub som ”skyddar” smältpunkten från syre=bubblor)
  • Svetstråd Esab 0,8
  • Förbrukningsmaterial till svetsen
  • Gys Plasmaskärare
  • Luftkompressor (till plasman)
  • Förbrukningsmaterial till plasman
  • Vattenfilter, slangar mm till kompressorn
  • Vinkelslip Metabo Batteridriven
  • 125mmx1mm Dronco kapskivor
  • 125mm Flapdisk 40gr (3M & Norton)
  • 125mm Flapdisk 60gr (3M & Norton)
  • 125mm Flapdisk 80gr (3M & Norton)
  • 125mm Flapdisk 120gr (3M & Norton)
  • 125mm Filt/polerdiskar
  • Autosol polermedel (1l burkar)
  • Bågfilsblad med hållare
  • Skruvstäd
  • Filar
  • Smärgelduk
  • Sandpapper
  • Slagborrmaskin Metabo
  • Borrslip
  • Borrar diverse storlekar
  • Skärolja för borrning
  • Skiftnycklar
  • Polygrip Knipex SMARTGRIP 36 mm 250 mm 32 mm
  • Kraftavbitare Knipex TwinForce
  • Skruvtvingar
  • Snabbtving
  • Spännband
  • Insexnycklar
  • Svetstång/Låstång
  • Bandslip
  • Slipband till ovanstående i 40, 60, 80 och 150
  • Svetsbord hemmagjort i järn (Och skrivbordsstol givetvis 🙂
  • Skruvmejslar
  • Huggmejslar
  • Släggor
  • Hammare
  • Gummiklubbor
  • Samt en del runt-åkande och bullmutor för tex plåtvalsning mm
  • En hög arbetshandskar och svetshandskar
  • Ett riktigt läderförkläde för säkerheten och som dessutom sparar dina kläder både vid svetsning och slipning och tja allt du gör!

Utan verktygen Conrad har sponsrat med hade jag aldrig kunnat göra Flexo med så fint resultat och på så kort tid. Min första ”Bender” byggde jag med i stort sett ingenting – det tog mig åratal – den här egentligen en repris av Benderprojektet men ”Flexo” tog 7-9 månader.

Att slipa och säkerheten

Jag är inget proffs och har ingen utbildning så jag är nog inte rätt att ge råd om slipning. Det lilla jag kan säga är att vinkelslipen är det mest använda verktyget i arsenalen med hästlängder. Billiga vinkelslipar kan förstöra händerna SNABBT, alltså jag snackar om att permanent förstöra händerna! Det är tydligen vanligt att man får ”vita fingrar”, fingrarna domnar helt enkelt bort och det är permanent om jag förstår scenariot rätt. Så därför ska man välja en bättre vinkelslip som är balanserad, förslagsvis en Metabo som även finns med platta huvuden nu förtiden. Det är värt att välja en riktig vinkelslip för att den sitter du mest med, eller du kanske står? 🙂 Håll ALLTID i vinkelslipen med bägge händer, det är väldigt väldigt lätt att göra sig illa ordentligt. Ta ALDRIG av kling-skyddet, det är är väldigt väldigt lätt att göra sig illa ordentligt. Sätt alltid fast arbetsttycket i ett riktigt skruvstäd, det är väldigt väldigt lätt att göra sig illa ordentligt. Själv har jag inte haft råd med ett skruvstäd och har hållit arbetstycket i ena handen och vinkelslipen i andra, skivan råkade nudda handsken och vips kunde jag bara räkna till nie :/ (Ingen fara, de sydde fast tummen igen så mattekunskaperna funkar igen, tveksamt om den är som ny igen däremot)

Så var FÖRSIKTIGA!

Använd skyddsmask, typ någon 3M mask så du inte drar ned en massa skit i lungorna Helst bör du ha tillgång till en riktig verkstad med utsug för slip/svetsångor – men det är väl få som har antar jag? Det finns olika skivor som passar vinkelslipen, dels skivor för att kapa med s.k. kapskivor Sen finns det en uppsjö mysko variationer som polerskivor och flapdisks. Flapdisks är typ lammelskivor med en cirkel av smärgelduk/sandpapper för slipning.

Du MÅSTE tänka på att stå på en säker plats, det är oerhört BRANDFARLIGT att slipa/kapa.Det sprutar alltså ett regn av gnistor bestående av små glödande bitar metall. Detta glödregn kan få någonting att ligga och pyra och det kan ta ett bra tag innan det plötsligt fattar eld. Om du står inomhus tänk på att vänta nån timme innan du lämnar garaget, och efterkolla helst många gånger därefter. Och för jämrans skull, se till att ha en brandsläckare till hands. Jag har själv fuskat ibland och kapat/slipat inomhus, och har vid åtskilliga tillfällen satt nåt i eld i garagen jag fuskslipat i. Lyckligtvis har jag hållit bra koll och kunnat släcka närmast omgående, men utan efterkoll hade vi varit några garage fattigare vid det här laget. Se till att aldrig ha ansiktet för nära, eller i linje med kapskivan eftersom ibland hugger kapskivan fast och då kommer vinkelslipen upp i samma vinkel som skivan skär. (Rakt mot ansiktet!) Håll huvudet borta och gärna lite snett ifrån den linje kapskivan har. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag försöker hålla vinkelslipen ren och blåser gärna ur den med tryckluft regelbundet. Ha absolut ingenting som hänger från kläderna, halsduk eller vansinnigheter som kan slitas in i vinkelslipen.

Tro inte att arbetshandskar stoppar en roterande kapskiva – det gör den INTE! Det finns olika storlekar på vinkelslipar, välj en 125mm för den använder du mest – en no-brainer. Har du flis till en större modell, typ en 180mm så lär det vara en händig grej, speciellt om du hittar en lätt modell för vikten spelar in stort. Tänk på dig själv och håll dig trygg och säker! Utöver säkerheten så tänk på att dessa är fenomenalt eldfarliga mojänger – brandsläckare, det kanske går å täcka runtom med brandfiltar el nåt?

Robot-Tobbe bygger Flexo

Delarna från skroten

Man måste ha ett konstnärligt öga och det är en process så man måste hålla det andra ögat öppet allt eftersom verket utvecklas. När jag vill förmedla något söker jag byggstenarna i efterhand och håller ett öppet sinne för dessa och bättre alternativ, det mognar eftersom helt enkelt. För att hålla det kort så beror det på om vi snackar rent praktiskt eller estetiskt/konstnärligt. Men för att börja med praktiska detaljer. Högst på listan: undvik galvat! En del metall är galvaniserat. Galv är en beläggning som är giftig och ger dig galvfrossa. Galvfrossa gör dig spysjuk med migränanfall som bonus i några dagar, fy katten! Man brukar snabbt lära sig se om metallen har en mysko beläggning/yta, fast ibland missar man eller hittar inte nåt som inte är galvat å måste använda det man har. Om valet är att svetsa ihop metaller som jag gör, så är de vanliga migsvetsarna begränsade till vanligt järn och rostfritt. (Jag vet inget om pinnsvetsar.) Så det är en god idé att ha en magnet med sig, då ser du direkt att det är vanligt järn då magneten fastnar. Rostfritt är normalt sett ej magnetiskt så uteslutningsmetoden skvallrar om att det är rostfritt (magneten fastnar ej och samma tunga vikt som järn). Det är ingen idé att plocka något som är av annat material t.ex. aluminium om du inte tänker börja borra och försöka poppnita fast eller limma eller nåt tjorv.

Gjutjärn har gjutskägg och ofta typ porös yta, ni vet motorblock eller gjutjärnsgryta etc. Däremot är gjutjärn inget vidare att svetsa i, svetsfogarna vill inte gärna fastna och det krävs någon form av expert för att svetsa i eländet. Jag har egentligen inga kunskaper, ingen bildning och vagt förstånd – att göra konst av skrot var något jag helt enkelt lämnade tevesoffan för och gick ut och gjorde i väldans vuxen ålder. Du bör ha klart för dig om detaljen du arbetar på ska göra någonting så att du kan hålla ögonen öppna efter något som kan tänkas utföra dina önskemål.

Tobbe visar upp delar från Flexo från Futurama

Rent estetiskt/konstnärligt är knepigare eftersom det kräver en hel del eftertanke. Det är givetvis underförstått absolut helt och hållet 110% upp till dig och din konstnärliga vision. Med det sagt antar jag att första självklarheten är att bestämma vad du vill säga och uppnå som konstnär med dina konstverk och HUR du vill genomföra detta. Själv vill jag förmedla en känsla av glädje och en känsla av gemenskap i och med att jag tror att vi alla är rätt lika inuti med en massa positiv energi och livsglöd som vi kan kalla skaparglädje. Jag vill helt enkelt göra folk glada!

Robot-Tobbe bygger Flexo från Futurama

När är verket färdigt?

Jag har alltid en klar bild av vad jag vill förmedla, sen skapar man efter vad man hittar för att nå målet en kreativ process som är upp till dig själv och din individualism som konstnär.

Det är en balans, när man börjar är vågskalans ena ände att inte ge upp och få ihop ett färdigt verk och i andra änden av vågskalan kanske man överarbetar verket och dränker sina intentioner och anslaget det har. Visst dabbar jag mig ibland jag är ingen stjärna, men då backar jag tillbaka bandet om det går alternativt börjar om ifall det är möjligt. Är jag inte nöjd med ett verk visar jag helt sonika inte upp det, då hamnar det tillbaka på återvinningen.

(Med att inte vara nöjd menar jag t.ex. att budskapen i verket känns för grumliga, att mojängen inte kittlar fram det leende jag strävat efter, kanske att något annat kan läsas in som jag ej avsett och upptäcker i efterhand etc.)

Att våga ställa ut

Jag har haft behovet att skapa hela livet men har aldrig tänkt att min konst skulle vara intressant för någon annan och som påföljd aldrig visat upp min konst offentligt någonsin. Med hela livet menar jag att när jag slog upp korpgluggarna som nykläckt såg jag en serieblaska och greppade direkt en penna (tackålov för grepp-reflexen) och ville bli serietecknare. Det var det viktigaste som fanns, lära sig teckna och läsa nästan före att prata. Sen följde behovet att skapa hand i hand genom livet och att pröva olika former av detta. Chefen (alltså fjällan) går konstplugg och smygtog några bilder av mina grejer och visade upp i plugget – de spreds – sen började det ringa folk och ville att jag skulle ställa ut. Första samtalen trodde jag att någon polare skämtade aprillo med mig och ni skulle ha hört dem, haha. Detta är bara ett par månader sedan och just nu har jag min första konstutställning någonsin, i stora ”nya” konsthallen smäck i centrum i stadskärnan.

Och det tänkte jag berätta mer om i nästa inlägg 🙂

Vi hörs snart. Simma lugnt!

/Robot-tobbe