#Mitt projekt

Har du en tekkie-historia du vill dela med dig av?

Östergård Voltige – Ett projekt med ljusslingor

För några år sedan såg jag ett uppslag på nätet som gav mig en dröm om en voltigeuppvisning i totalt mörker. Det jag såg var en häst som delvis var belyst med en ljusslinga. Jag började spinna vidare på att det med dagens teknik borde gå att belysa mera av hästen samt att även få upp en akrobat med belysning på hästen. Tanken låg länge och grodde och jag pratade med en del andra i voltigeforum och fick nya förbättrade input.

Hösten 2016 kände jag att vi var redo att verkligen prova. Vi satte oss ner med en dator och började leta lämpliga slingor, flexibla för hästen att kunna röra sig, tunna så att de inte ligger i vägen eller trycker på varken häst eller voltigör, gärna i fina färger och definitivt utan värmeutstrålning. Vårt val föll snabbt på Elektroluminiscens-ljusslinga Eurolite Flexible. Den verkade inte lämna något åt slumpen. Sagt och gjort dessa blev med hjälp av Conrad införskaffade. Vi valde att lägga 6 st. slingor på hästen (svenskt halvblod, ca 165 i manke). Slingorna fördelades; en på varje ben och två på överlinjen. Sedan valde vi två snygga röda slingor till voltigören. Vi tog våra slingor och åkte för att testa och träna. På första träningen tejpade vi fast slingorna provisoriskt på häst och voltigör med tunnare eltejp. Detta mest för att få en uppfattning om hur det såg ut och vad vi skulle tänka på. Det såg redan nu fantastiskt ut. Men hästen var i början mycket tveksam mot att röra sig i totalt mörker. Detta behövde vi träna vidare på.

Till kommande träning tråcklades den röda slingan fast på en mörk dräkt. För hästens del flätade vi/knoppade manen och fäste slingen ifrån nosgrimman (fästes med små buntband som medföljer slingan) upp mellan hästens öron, löpande fästpunkter längs varje fläta/knopp och vidare till voltigepadden (där jag längs hela överlinje satt fast öglor som slingan kunde löpa i). Första slingans batteridosa fästes i en liten ficka på insidan paddtyget. Nästa slinga lades ifrån hästens svans (löpande i fläta) upp över korset och till löpöglorna i padden och fram till den främre batteridosan.

För benslingorna krävdes lite testande innan vi hittade rätt. Det som blev bäst för oss var att påbörja slingan vid benets överkant, vi fäste med tunn eltejp (obs dra inte för hårt så att det stassar benet). Följde benen ner med en del tejppunkter. Överbliven slinga och batteridosa lades in i benlindorna så att de inte syntes och utan att ge skav (krävs lite pyssel med det är det värt).Detta gav bra resultat, det såg fantastiskt ut, hästen kunde röra sig i alla gångarter utan att vara påverkad av slingorna. Han fick lite ledsyn i och med att slingan lades fram på nosryggen.

Voltigören kunde också röra sig relativt fritt utan att bli inskränkt i sina rörelser.Vi testade allt vid två tillfällen innan vi körde inför publik. Dessa två tillfällen behövdes för att vänja hästen att gå i mörkret. Sedan var det dags för show med publik.Spänningen vad stor för oss. Skulle allt klaffa? Skulle tekniken fungera, batterierna räcka och hästen klara pressen av att vara i mörker utan att kunna se publiken, men kanske kunna höra den? Allt gick perfekt. Elektroluminiscens-ljusslinga fungerade felfritt under hela uppvisningen batterierna räckte trots kyla. Och allt bara klaffade. Publiken (från 3 åringar till 80 åringar) på Lilla Edets ridklubb var fascinerade och imponerade av showen. Vi fick mycket beröm för hur annorlunda och roligt det var med att bara kunna se slingorna röra sig.

Sara
Östergård Voltige